Sexualbrottslagstiftningen

Sexualbrotten regleras i 6 kap. brottsbalken och våldtäkt är den mest kvalificerade typen av sexuella övergrepp. Lagstiftningen har genomgått flera förändringar de senaste åren.

Bland annat har begreppet våldtäkt blivit könsneutralt och utvidgats så att det utöver samlag även innefattar annan jämförbar handling med en person som är oförmögen att lämna sitt samtycke. Fram till mars 2005 räknades det inte som våldtäkt om offret druckit sig berusad på alkohol och inte kunnat värja sig. Det krävdes att gärningspersonen hade drogat eller tvingat i offret alkohol. Efter en lagändring 1 april 2005 är det numera lika allvarligt att förgripa sig på en person som på egen hand har druckit sig kraftigt berusad som på en nykter person. Från och med 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen för att förstärka skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten. Bestämmelsen om våldtäkt utvidgades till att omfatta de fall där offret reagerar med passivitet.

Integritet och kriminalisering

Utgångspunkten för gällande lagstiftning är att varje människa i varje situation har rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Enligt förarbetena till 6 kap. om sexualbrott i brottsbalken är syftet med kriminalisering av sexuella övergrepp och andra sexuella kränkningar att motverka förekomsten av dem, liksom att påverka människors värderingar och synen på sexuella övergrepp som skadliga och kränkande handlingar.

Uppsåt

Bestämmelsen om våldtäkt förutsätter dels att gärningspersonen har tvingat offret till en viss typ av sexuell handling, dels att tvånget skett genom misshandel, våld, hot eller att gärningspersonen otillbörligt utnyttjat att offret befinner sig i en särskilt utsatt situation. Ansvar förutsätter att gärningen begås uppsåtligen. Med uppsåt menas att gärningspersonen antingen ska ha förstått vad han eller hon har gjort eller velat göra det han eller hon gjorde.

 

Definitioner

Våldtäkt kan innebära tilltvingat samlag (vaginalt, oralt eller analt) eller därmed jämförliga sexuella handlingar genom

  • misshandel eller annat våld (genom att tillfoga en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att hålla fast någon)
  • hot
  • otillbörligt utnyttjande av att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation

Annan sexuell handling kan innebära:

  • att föra in ett finger, knytnäve eller föremål i underliv eller anus
  • att könsdelarna kommer i beröring med varandra
  • samlagsliknande handlingar där direkt beröring hindras av exempelvis kläder
  • att förmå offret att själv onanera.

Särskild hänsynslöshet kan innebära:

  • fler än en förövare, gruppvåldtäkt
  • särskilt grovt våld, exempelvis stryptag, sparkar mot huvudet, knivhugg mot vitala delar av offrets kropp samt hot med vapen som kan medföra allvarlig kroppsskada, till exempel skjutvapen, kniv och skruvmejsel.

Våld jämställs med att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Vanmakt har ansetts innebära en djupgående oförmåga att handla.

En särskilt utsatt situation kan innebära

  • sömn
  • sjukdom
  • berusning
  • allvarlig rädsla

Tvång kan innebära att till exempel tvinga isär en annan persons ben.

Sexuellt tvång
Vissa gärningar som inte uppfyller kraven för våldtäkt, men som innebär att någon ”genom olaga tvång förmår en annan person att företa eller tåla en sexuell handling”, kan leda till fängelse i högst två år för sexuellt tvång.

Sexuellt utnyttjande
Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningspersonen, döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år. En beroendeställning kan uppstå till följd av exempelvis en ekonomisk relation, anställningsförhållande eller narkotikamissbruk.
 

Sök i NCK:s kunskapsbank

Sök i NCK:s databas med referenser från SwePub och Libris


Sök även forskare och webbtexter

Vad säger lagen?

6 kap. brottsbalken
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Andra sexualbrott i 6 kap. brottsbalken 
Våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, samlag med avkomling, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn, sexuellt ofredande, kontakt med barn i sexuellt syfte, kontakt med barn i sexuellt syfte, samt koppleri.   

Det är tio års preskriptionstid för våldtäkt.

Lästips

Handbok för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexuella övergrepp.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) (avsändare)

Information om publikationen

Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre

Hradilova Selin Klara (författare)
Brottsförebyggande rådet (Brå) (avsändare)

Information om publikationen

Våldtäkt – ett rättsligt perspektiv

Petter Asp (författare)
Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) (avsändare)

Information om publikationen

En ny sexualbrottslagstiftning

Justitiedepartementet (avsändare)

Information om publikationen

Bevisprövning vid sexualbrott

Anna Kaldal (författare), Helena Sutorius (författare)

Information om publikationen

Ämnesspecifika forskare i Kunskapsbanken

Ulrika Andersson

Lunds universitet

Läs mer

Petter Asp

Stockholms universitet

Läs mer

Kerstin Berglund

Läs mer

Monica Burman

Umeå universitet

Läs mer

Christian Diesen

Stockholms universitet

Läs mer