Barn som upplever våld

Ungefär tio procent av alla barn i Sverige har upplevt våld i hemmet någon gång. Fem procent har gjort det ofta. Många barn som upplever våld blir också själva utsatta. Intervjustudier visar att tystnad ofta präglar barns reaktioner på våldet, vilket kan leda till att traumat osynliggörs.

Kommittén mot barnmisshandel har räknat med att tio procent av alla barn i Sverige någon gång har bevittnat våld i hemmet. 

"Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda" (SOU 2001:72) (2001) 

I Brottsförebyggande rådets (Brå) kartläggning av brott i nära relationer uppgav en tredjedel av de utsatta kvinnorna och drygt en fjärdedel av de utsatta männen att det bor barn i deras hushåll. Utifrån dessa andelar uppskattade Brå att det bor minst 150 000 barn i hushåll där det förekommer våld. 

"Brott i nära relationer. En nationell kartläggning" (2014) 

I studien "Våld och hälsa" hade 15 procent av kvinnorna och 13 procent av männen sett eller hört fysiskt våld mellan föräldrarna någon gång under sin uppväxt.

"Våld och hälsa – en befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa" (2014) 

I en studie från 2016 fick 4700 elever i årskurs nio i grundskolan samt i årskurs två på gymnasiet svara på frågor om utsatthet för våld under uppväxten. Nästan elva procent av eleverna uppgav att de hade utsatts för allvarlig fysisk barnmisshandel. Fem procent hade utsatts för fysisk barnmisshandel vid flera tillfällen. Fjorton procent av eleverna rapporterade att de upplevt våld mellan föräldrarna.

"Våld mot barn 2016" (2017)

Rätt till stöd och ersättning

Barn upp till 18 år som bevittnat våld i nära relationer betraktas enligt socialtjänstlagen som brottsoffer. De har rätt till stöd och hjälp. Sedan år 2006 har barn som bevittnat våld även rätt till brottsskadeersättning. Att ha bevittnat våld innefattar även att barnet inte sett, men hört våldet. 

Att låta barn bevittna våld i nära relationer är inte i sig en brottslig handling. Men en statlig utredning föreslår att det införs en ny brottbestämmelse i brottsbalkens fjärde kapitel. Förslaget innebär att den som begår en brottslig gärning mot en närstående person ska kunna dömas för barnfridsbrott, om gärningen bevittnas av ett barn och är ägnad att skada barnets trygghet eller tillit i förhållande till gärningspersonen eller till den som utsatts.

"Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord" (SOU 2019:32) (2019)

Våldets psykologiska effekter

Inom forskningen har man allt mer börjat lyfta fram att våldet är en del av de här barnens vardag. I stället för att säga att barnet bevittnar våld talar man i högre utsträckning om att de upplever våld. Detta sätter barnet och barnets perspektiv på våldet i centrum. Enligt vissa forskare kan det vara psykiskt mer skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld. Studier har visat att barn som upplever våld oftare än barn som utsätts för andra former av trauma utvecklar posttraumatiskt stressyndrom. 

"Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen?" (2007) 

Hot som uttalas i samband med våldsutövning tolkas ofta av barn som mycket allvarliga. Det medför att barnen lever med ett dödshot mot modern som de upplever som verkligt. Barn som genomgår behandling för att bearbeta sina erfarenheter av våld har beskrivit en värld fylld av oro. De ser i många fall små möjligheter till förändring.

Identifikation med förövaren

Erfarenheter från behandling av barn visar att barns känsla av vanmakt riskerar att bli ännu större när deras försvarsstrategier misslyckas. Barnet kan då börja identifiera sig med förövaren och utveckla en strävan efter att bli sedd och accepterad. En son kan komma att imitera en våldsam pappas beteende. Flickor förhåller sig ofta till problemet på ett annat sätt. När pappan visar ångest, skam och skuld för sina handlingar händer det att flickan identifierar sig med och stödjer honom. 

Våldet omgärdas av tystnad

Intervjustudier med barn har visat att tystnad präglar barns reaktioner på våld i nära relationer. Tystnaden kan vara en strategi för att minimera riskerna. Men det kan också vara föräldrarna som förbjuder barnet att berätta. Möjligheterna att tala om våldet försvåras även av det tabu som finns runt våld i nära relationer. Tystnaden riskerar att förstärka isoleringen och beroendet av föräldrarna. Samtidigt begränsas barnets möjligheter att förstå, tolka och bearbeta våldet. Traumat blir osynligt.

Barn reagerar olika

Under senare år har forskningen problematiserat synen på barn som en enhetlig grupp. I stället har man betonat att barn upplever och bearbetar våldet på olika sätt. Hur barn tolkar och hanterar våldet kan bero på ålder, kön och personliga egenskaper. Andra faktorer som kan påverka är i vilken grad de har tillgång till skydd och personer i sin omgivning som de kan anförtro sig åt. Rädsla och ångest kan hanteras med olika försvarsstrategier i olika åldrar.

Särskild utsatthet

Forskning har visat att mellan 30 och 60 procent av de barn som växer upp i våldsamma relationer själva har blivit utsatta för våld. Den stora spridningen är orsakad av att studierna använt olika urval, metoder och definitioner av våld. I majoriteten av fallen är det fäderna som är förövare, även om mödrar också utsätter sina barn för våld.

"Barn som lever med våld i hemmet" (2010) 

Relaterade ämnesguider

• Socialtjänstens insatser
• Socialtjänstens lagstadgade ansvar
• Kommunernas kvinnofridsarbete
• Kvinnojourernas verksamhet