Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Sekretess inom hälso- och sjukvården

För personal inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enligt lagen är det förbjudet att lämna ut uppgifter till utomstående om patients hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas utan att patienten eller någon närstående lider men.

Tystnadsplikt

Bestämmelserna innebär både muntlig sekretess (tystnadsplikt) och handlingssekretess (förbud att lämna ut en uppgift skriftligen). Tystnadsplikten gäller både inom offentlig och privat vård. Uppgifter om patientens sjukdom, behandling eller privata situation får endast lämnas ut till personer som deltar i vård eller behandling av patienten. Sekretesskyddet gäller för alla patienter, oavhängigt om patienten har rätt att vistas i Sverige eller inte.

Varför sekretess?

Offentlighets- och sekretesslagen finns för att skydda patientens personliga integritet. Alla patienter ska kunna tala fritt med personalen om sitt hälsotillstånd och sina personliga förhållanden och samtidigt vara säkra på att allt som sägs stannar hos den de talat med. De uppgifter som patienten ger till hälso- och sjukvårdspersonalen är därför skyddade genom sekretess. Detsamma gäller uppgifter som en patient lämnar om andra personer, till exempel närstående.

Var gäller sekretessen?

Sekretessen gäller inom all hälso- och sjukvårdsverksamhet. Inom ett arbetslag är det förstås tillåtet att diskutera uppgifter om patienten som har betydelse för vården, dock inte med andra även om de i sin tur har tystnadsplikt. Sekretess gäller uppgifter i alla former; journaler, brev eller andra skriftliga dokument, och uppgifter som lämnas muntligen, exempelvis i telefon. Sekretess gäller dessutom för fotografier, bandinspelningar och annat material som innehåller information om patienten. Sekretessbestämmelserna gäller även under fritiden och efter avslutad anställning.

Polis och åklagare som arbetar med en pågående brottsutredning har emellertid rätt att få veta om den våldsutsatta personen vistas på en avdelning. Det är dock viktigt att uppgifter inte lämnas ut direkt över telefon om det råder osäkerhet om vem det är som ringer. Ofta krävs även skriftlig begäran. Vid tveksamhet om vad som gäller kan polis, åklagare eller landstingets jurister rådfrågas utan att kvinnans identitet röjs.

Sekretessgenombrott

Vid vissa typer av grövre brott kan sekretessen brytas. Det finns möjlighet – men inte skyldighet – för sjukvårdpersonal att göra en polisanmälan när de får kännedom om att patienten har utsatts för ett grovt brott, även då patienten själv inte vill.  Ett sekretessgenombrott kräver att brottet har ett minimistraff på ett års fängelse, som exempelvis vid våldtäkt eller grov misshandel. En sekretessprövning kan göras i en enskild fråga om patienten inte lämnar sitt medgivande till att sekretessen bryts. Det är då chefsläkaren, överläkaren eller patientansvarig läkare som avgör om uppgifterna kan lämnas ut.

Undantag från sekretessregeln inom hälso- och sjukvården

Vissa myndigheter har också rätt att begära ut uppgifter med stöd av lagen. Uppgift som rör brott eller misstanke om brott får lämnas ut till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om brottet är belagt med minst ett års fängelse.

Om ett barn under 18 år riskerar att fara illa måste socialtjänstlagen beaktas. Personal inom hälso- och sjukvården har enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen en skyldighet att, om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, genast anmäla det till socialnämnden.

Relaterade ämnesguider

Hälso- och sjukvårdens ansvar
Vad säger lagen?