Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Fyra senaste forskarna i kunskapsbanken

2012-05-30

Kunskapsbanken fylls hela tiden på med nya forskare från svenska och nordiska lärosäten inom en rad vetenskapliga discipliner. Just nu finns 119 forskare inlagda med egna presentationssidor i NCK:s kunskapsbank. Fyra av de senast tillagda forskarna presenteras närmare i den här artikeln.

Karin Örmon forskar om erfarenhet av våld hos kvinnor som söker allmänpsykiatrisk vård samt om våldsutsatta kvinnors psykiska ohälsa. Tommy Andersson arbetar med ett forskningsprojekt för NCK:s räkning med titeln ”Kvinnors och mäns utsatthet för våld i ett livs- och befolkningsperspektiv – En nationell studie. Omfattning, karaktär och samband med fysisk, psykisk och social ohälsa.” Görel Granström leder ett forskningsprojekt med titeln ”Att göra sin röst hörd. En rättsvetenskaplig studie av brottsoffers rättsliga ställning i straffprocessen.” Och Staffan Janson forskar om barnmisshandel och vanvård, skador hos barn samt allmänt om barns sociala förhållanden och hälsa. Dessutom håller han i de svenska nationella studierna om kroppslig bestraffning.

I slutet av reportaget hittar du länkar till forskarnas presentationssidor i kunskapsbanken.

Unik studie om våldsutsatthet

Tommy Andersson
Tommy Andersson

Tommy Andersson är docent i psykologi och verksam som lektor vid Umeå universitet på institutionen för socialt arbete. Just nu leder han ett omfattande forskningsprojekt för NCK:s räkning med titeln ”Kvinnors och mäns utsatthet för våld i ett livs- och befolkningsperspektiv – En nationell studie. Omfattning, karaktär och samband med fysisk, psykisk och social ohälsa.”

Forskningsprogrammets mål är att i en riksrepresentativ studie kartlägga omfattningen av utsatthet för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld hos 20 000 män och kvinnor mellan 18 och 75 år. Särskild vikt läggs vid utsatthet för sexuellt våld och koppling till senare ohälsa.

– Den här studien kommer att ge väsentligt mycket mer och bättre kunskap än den vi har i dag om hur vanligt det är att kvinnor och män utsätts för sexuellt, fysiskt och psykiskt våld genom livet och hur sådan utsatthet kan kopplas till fysisk, psykisk och social ohälsa, säger Tommy Andersson. Få liknande studier har genomförts tidigare.
– Det finns en del svenska studier som tar upp vissa delar, exempelvis utsatthet senaste året eller utsatthet bara bland kvinnor eller i en viss kommun, etcetera, men ingen som tar samma omfattande och nationella helhetsgrepp som vi gör i denna studie. Det är också mycket sällsynt internationellt, säger Tommy Andersson.

Vilken nytta har det att få ökad kunskap om våldsutsattheten bland kvinnor och män?

– Våld är ett allvarligt problem, både på samhällsnivå och för de enskilda individer som drabbas. Vi måste helt enkelt veta mera om hur vanligt det är och vad det kan få för konsekvenser för att med den kunskapen som grund kunna bli bättre på att förebygga våld och kunna hjälpa och stödja de barn, ungdomar, kvinnor och män som drabbas.

Vill öka kunskapen om bemötandet

Karin Örmon

Karin Örmon är doktorand på fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hon forskar om erfarenhet av våld ur ett livsförloppsperspektiv, upplevelser och erfarenheter hos kvinnor som söker allmänpsykiatrisk vård samt om våldsutsatta kvinnors psykiska ohälsa. Genom enkätstudier och kvalitativa intervjuer av kvinnor som vårdas i allmänpsykiatrin vill hon lyfta fram kvinnors upplevelser av psykiskt, fysiskt och sexuellt våld under barndom och vuxenliv och hur det kan kopplas till psykisk ohälsa. Hur våldsutsatta kvinnor upplever den allmänpsykiatriska vårdens bemötande ingår också i avhandlingsarbetet.

– Kvinnliga patienter kommer till psykiatrin med självmordstankar, depressivitet, ångest och självskadebeteende och det finns kopplingar till våldsupplevelser. Det har forskningen visat, säger Karin Örmon och tillägger att man inom psykiatrin inte alltid ser det som sin uppgift att ställa frågor om våld.

– Det finns en föreställning om att de här kvinnorna är för sköra för att få frågor om våld. Men min erfarenhet från intervjuerna som jag har gjort är att de tycker att det är skönt att någon äntligen frågar.

Karin Örmon använder sig i avhandlingen av Time Geography och ett särskilt dataprogram för att beskriva kvinnornas erfarenhet av våld ur ett livsförloppsperspektiv.

– Det här är något som aldrig har gjorts tidigare när det gäller våldsutsatthet och psykisk ohälsa, vad vi vet. Time Geography innebär att man har geografin som ett ankare för minnet. Det är lättare att minnen kommer upp när kvinnorna kan koppla ihop med platser där de har bott i livet.

Ett mål med Karin Örmons forskning är att öka kunskapen om bemötandet inom psykiatrin, både i öppenvården och i slutenvården.

– De här kvinnorna har ju både sin erfarenhet av våld och sin psykiska ohälsa att brottas med. Det är viktigt att man inom psykiatrin sätter in adekvat stöd och då behövs det mer kunskap om den här gruppen patienter, säger Karin Örmon.

Får brottsoffer större utrymme i rättssalen?

Görel Granström

Görel Granströms forskning rör ämnesområdena rättsvetenskap, rättshistoria och viktimologi. Hon är docent i rättsvetenskap och verksam vid juridiska institutionen på Umeå universitet. Just nu leder Görel Granström ett forskningsprojekt finansierat av Brottsofferfonden och Vetenskapsrådet, med titeln ”Att göra sin röst hörd. En rättsvetenskaplig studie av brottsoffers rättsliga ställning i straffprocessen.” Bland annat vill Görel Granström undersöka om det skett ett trendbrott de senaste åren som gör att det i dag finns ett större utrymme för brottsoffer att komma till tals i rättssalen och försöka påverka påföljden.

– Frågan är om det uppfattas som positivt, tillför det mer fakta? Eller innebär det för mycket fokus på brottsoffret? En del jurister har ju svårt för det här med känslor och emotioner i rätten, säger Görel Granström.

I Sverige kan ett brottsoffer bli part i målet om hon ses som målsägande, det vill säga om hon har utsatts för en brottslig handling. Brottsoffret får då möjlighet att ställa frågor till den tilltalade under rättegången, lägga fram bevisning och tala till rättens ledamöter.

– I grunden är det en rättvisefråga. Om den här rätten finns, hur kommunicerar man den i så fall så att alla kan utnyttja möjligheten? Om man till exempel har varit våldsutsatt i flera år, hur stor är chansen att man vågar säga något då? Eller om man inte har språket, eller kommer från en kultur där rättsväsendet per definition är repressivt, säger Görel Granström.

Projektet pågår år 2011–2014. Förutom att studera förarbeten, lagtexter, domstolspraxis, doktrin och rättshistoriska dokument planerar Görel Granström att intervjua domare, åklagare, försvarare och målsägarbiträden.

– Tanken är också att vi ska undersöka mediabilden. Vissa brottsoffer har fått stort utrymme i uppmärksammade rättsfall på senare tid, frågan är om vi sammantaget kan se att brottsoffrets ställning konkret har förändrats de senaste tio eller tjugo åren och vilka konsekvenser det i så fall har haft.

"I 60 procent av fallen är barnet också misshandlat"

Staffan Jansson
Staffan Jansson

Staffan Janson är adjungerad professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och i socialpediatrik vid Örebro universitet. Han forskar sedan slutet av 1970-talet om barnmisshandel och vanvård, skador hos barn samt allmänt om barns hälsa och sociala förhållanden. Bland annat leder han de återkommande nationella studierna om uppfostringsmetoder och kroppslig bestraffning av barn.

– Barnmisshandel har gått ner ordentligt sedan 1980-talet, då vi fick en kraftfull lagstiftning. De skandinaviska länderna har numera antagligen den lägsta risken för barnmisshandel i världen, säger Staffan Janson.

I den senaste nationella studien (2011) uppgav tre procent av dagens sextonåringar att de har blivit slagna många gånger. Alla undersökningar från 1990-talet och framåt visar att det finns ett starkt samband mellan sociala faktorer och risken för barnmisshandel. Även alkoholproblem hos föräldrarna ökar risken. Men det tydligaste sambandet gäller varken alkoholproblem eller social utsatthet, säger Staffan Janson.

– Den absolut största risken för kroppslig misshandel av barn är när det förekommer våld mellan de vuxna. Det innebär tio gånger högre risk att barn blir misshandlade i familjer där våld förekommer mellan föräldrarna än där det inte gör det. För alkoholproblem är risken fem gånger högre, och för sociala faktorer gäller tre gånger förhöjd risk.

Viktigt uppmärksamma våld

I nio fall av tio är det mannen som slår hustrun. Att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor är därför extremt viktigt, säger Staffan Janson.

– I 60 procent av fallen är barnet också misshandlat. Och i fallen med barnmisshandel finns en risk på 60 procent att även kvinnan är misshandlad, det stod klart i den nationella undersökningen år 2006 och sambandet tycks snarast ha stärkts något sedan dess.

Barn som utsätts för misshandel löper ökad risk att hamna i nya misshandelsrelationer som vuxna.

– Det finns också ökad risk för beteendeavvikelser, PTSD och kriminalitet och faktiskt också för fetma har det visat sig. Förklaringen till det är inte så enkel att man tröstäter, utan det handlar om stress och kortisonpåslag som ändrar ämnesomsättningen.

Arbetet med så kallade Barnahus, där barn som utsatts för sexualbrott eller misshandel på ett och samma ställe kan få professionell hjälp av olika yrkesgrupper, har inneburit ett steg i rätt riktning, anser Staffan Janson. Men för att minska mäns våld mot kvinnor och samtidigt minska risken för barnmisshandel behövs preventiva åtgärder på strukturell nivå, säger Staffan Janson.

– Det handlar både om att använda modernare metoder i skolan för att minska risken för alkoholproblem och påverka ungdomskulturer, och att öka den ekonomiska jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är oerhört viktigt för barns hälsa. Generella förebyggande åtgärder är betydligt mer kostnadseffektiva än att behandla enskilda patienter eller familjer.

Läs forskarnas presentationssidor i kunskapsbanken:

Tommy Anderssons forskarpresentation

Karin Örmons forskarpresentation

Görel Granströms forskarpresentation

Staffan Jansons forskarpresentation