Fler rutinmässiga frågor med utbildning

2018-09-17

Många verksamheter inom hälso- och sjukvården uppger att de ställer frågor om våldsutsatthet till patienterna. Men de flesta gör det på indikation. Det händer också att barn som kan ha bevittnat våld inte uppmärksammas när frågor enbart ställs till vuxna patienter. Det visar en kartläggning som Socialstyrelsen gjort som NCK:s landstingsnätverk nyligen fick ta del av.

Mariana Dufort från Socialstyrelsen, som ligger bakom studien, berättar att det framkommit ett antal faktorer som kan spela roll för om frågor om våld ställs.

Porträtt av Mariana Dufort– Vi ser att de verksamheter som i högre utsträckning rapporterat att de ställt rutinmässiga frågor har erbjudit sin personal handledning och utbildning. De har dessutom oftare skriftliga rutiner och en handlingsplan i form av instruktioner för hur personalen ska agera när våldsutsatthet upptäcks.

Att mödravården ligger bra till, 86 procent ställer rutinmässiga frågor, är inte förvånande. De omfattas av Socialstyrelsens rekommendationer och har jobbat länge med frågan. Men även inom vuxenpsykiatrin rekommenderar Socialstyrelsen att rutinmässiga frågor ställs. Trots det svarar bara 54 procent av verksamheterna att man faktiskt arbetar på det sättet. Det är ett resultat Mariana Dufort tycker att det är värt att fundera på.

– Jag ser det som att vi måste ut med vårt material och bli tydligare.

Hon poängterar att det inte behöver vara dåligt att istället fråga på indikation, som många verksamheter uppgivit att de gör. Svårigheten är att fastställa vilka indikationer som ska vara styrande eftersom våldsutsatthet kan ha många olika effekter på hälsan.

– Det kan bli som ett grått moln eftersom det är så väldigt mycket. Risken är att man utesluter vissa indikationer som man inte skrivit ner på ett papper och då missar något. Vi behöver fördjupa vår kunskap om vad som egentligen menas med indikationer på våld.

Hon poängterar också att barn verkar bli osynliga i fall där målgruppen är vuxna. Undersökningen visar att det är ovanligt att man då frågar även om barns utsatthet trots att det finns en skyldighet att anmäla barn som far illa till socialtjänsten.

– Här finns det något för er att jobba på. Vårdcentraler och akutmottagningar till exempel svarar i lägre utsträckning att de ställer frågor till barn än till vuxna. När man pratar med en vuxen så kanske man inte alltid tänker på om det finns barn med i bilden, sade hon vid den träff som anordnats för NCK:s landstingsnätverk.

Det 20-tal ansvariga för kvinnofridsfrågor från regioner och landsting som valt att delta under heldagen på NCK fick även med sig ett annat medskick hem.

– Det finns en hel del goda exempel där hemma hos er. Många ställer frågor om våld och jobbar med utbildning och skriftliga rutiner. Det här resultatet kan vara intressant för er att följa upp även på lokal nivå, poängterade Mariana Dufort.

Läs mer i Socialstyrelsens studie: Frågor om våld. En kartläggning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar om våldsutsatthet och våldsutövande samt användning av bedömningsmetoder.

Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer SOSFS 2014:4

Nyhetsarkiv 2018

Skriv ut