Kvinnlig könsstympning

Enligt uppskattningar från Unicef finns det i dag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor i världen som utsatts för könsstympning. I takt med att människor från främst Afrika kommit till Sverige har frågan blivit aktuell även här.

År 1982 infördes i Sverige en lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Sverige var då det första landet i västvärlden att förbjuda kvinnlig könsstympning. Om man är bosatt här är det även olagligt att utföra ingreppet utomlands.

Den som bryter mot förbudet kan dömas till fängelse i lägst två och högst sex år.

Lag med förbud mot könsstympning (1982:316) på riksdagens webbplats

Könsstympning eller kvinnlig omskärelse är nära knutet till en traditionell syn på kvinnlighet. I många kulturer är det en del av en struktur som begränsar och reglerar kvinnors sexualitet. Internationella studier visar att ingreppet kan ha en negativ inverkan på kvinnors självkänsla. Ingreppet kan också få stora medicinska konsekvenser, både fysiska och psykiska.

Publikation: "Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt" (Nationellt centrum för kvinnofrid 2011) fulltext i kunskapsbankens databas

Historia och utbredning

Praktiken är äldre än både kristendom och islam, och även om den inte i sig är religiöst betingad så har den förekommit och förekommer bland annat inom kristendom och islam. Ingreppet utförs i ett trettiotal länder världen över.

WHO:s webbsida om "Female genital mutilation/cutting"

Könsstympning i Sverige

Socialstyrelsen har gjort en uppskattning av förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige, och hur många som riskerar att utsättas. Enligt rapporten från 2023 kan runt 68 000 flickor och kvinnor i Sverige ha varit utsatta för könsstympning innan de kom till Sverige. De största grupperna av flickor och kvinnor i Sverige som har genomgått ingreppet kommer från början från Somalia, Eritrea, Etiopien, Irak, Sudan och Egypten.

Mellan 13 000 och 23 000 flickor boende i Sverige riskerar att utsättas för könsstympning enligt Socialstyrelsens uppskattningar.

Publikation: "Uppskattning av antalet kvinnor och flickor i Sverige 2021 som kan ha varit utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning" (Socialstyrelsen 2023) fulltext i kunskapsbankens databas

I en annan rapport från Socialstyrelsen framkommer att det är runt 5000 kvinnor med diagnos könsstympning som har sökt vård inom specialist- eller förlossningsvården i Sverige under åren 2012 till 2018. 97 procent av kvinnorna kommer ursprungligen från ett afrikanskt land och 87 procent är mellan 18 och 39 år gamla.

Under 2018 har 52 könsstympade flickor i åldern 0 till 17 år sökt vård och fått en diagnos. Det är färre än fem flickor födda i Sverige som har sökt vård och fått en diagnos kopplat till könsstympning under åren 2012 till 2018.

Publikation: "Inventering av vård för kvinnor och flickor som har varit utsatta för könsstympning" (Socialstyrelsen 2020) fulltext i kunskapsbankens databas

Olika former av könsstympning

WHO har i en klassifikation delat in könsstympning i fyra olika typer. I den minst omfattande formen ingår exempelvis prickning av klitoris med ett vasst föremål. Andra ingrepp utgörs av att hela eller delar av klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort.

Vid mer omfattande ingrepp skärs även de yttre blygdläpparna bort, vilket kallas infibulation. Vid infibulation lämnas enbart en centimeterstor öppning kvar för att menstruationsblod och urin ska kunna passera.

Publikation: "Eliminating Female genital mutilation. An interagency statement" (WHO med flera 2008) fulltext i kunskapsbankens databas

Medicinska konsekvenser

För många kvinnor får ingreppet medicinska konsekvenser på både kort och lång sikt. De omedelbara effekterna är blödning, infektioner, skador på närliggande organ och chock. På lång sikt kan det handla om underlivssmärtor, cystor, svårigheter att kissa, att menstruationsblod stockar sig i vaginan, smärta vid samlag samt komplikationer i samband med graviditet och födsel.

Tillämpning av lagstiftningen i Sverige

De juridiska definitionerna av det som betecknas könsstympning i Sverige och i västvärlden inkluderar alla former av permanenta förändringar av det kvinnliga könet, frivilliga eller ej. I praktiken har lagstiftningen tillämpats genom att särskilja mellan ingrepp på afrikanska kvinnor, och svenska kvinnors plastikoperationer av könsorganet vilka anses utföras av fri vilja.

Handlingsplan mot könsstympning

I juni 2018 fattade regeringen beslut om en handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor. Syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka könsstympning samt förbättra stödet till redan utsatta. Handlingsplanen innefattar uppdrag till flera myndigheter och till vården.

Handlingsplanen finns i dagsläget inte publicerad på regeringens webbplats (mars 2023).

Relaterade ämnesguider

Läs mer om könsstympning i Webbstöd för vården för hälso- och sjukvårdspersonal

Förebyggande insatser

Jämställdhetsmyndigheten har gjort en inventering av effektiva arbetssätt för att förebygga könsstympning av flickor och kvinnor. I inventeringen har man fokuserat på yrkesverksamma som möter flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning, eller som lever med risk för att bli utsatta, samt på fritids- och ungdomsverksamhet och andra mötesplatser i Sverige.

Inventeringen visar att de särskilda förebyggande insatserna är få. För att få effekt behöver information och kampanjer bli bättre på att nå ut till unga i målgruppen. Målgruppen måste också göras mer delaktiga i det förebyggande arbetet.

Utifrån inventeringen har Jämställdhetsmyndigheten kartlagt förebyggande arbete mot könsstympning genom intervjuer med åtta verksamheter i Sverige.

Länkar:

Publikation: "Förebyggande arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor" (Jämställdhetsmyndigheten 2020) fulltext i kunskapsbankens databas

Publikation: "Att förebygga könsstympning av flickor och kvinnor. En kartläggning" (Jämställdhetsmyndigheten 2021) fulltext i kunskapsbankens databas