Polisens ansvar

Polisens uppgift är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Det sker genom att förebygga brott och verka för att fler brott klaras upp. Polisen är ofta den första företrädaren för rättsväsendet som ett brottsoffer möter.

Brottsutredningen

Ett brott kan komma till polisens kännedom genom att brottsoffret själv eller någon annan anmäler brottet. Polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott har skett. Polisen undersöker vem som kan misstänkas för brottet, tar in personer för förhör samt hör vittnen, misstänkta och brottsoffer.

Kunskap om våld viktigt för bemötandet

Vid vålds- eller sexualbrott ställs stora krav på insikt i brottsoffrets utsatta situation. För att rättsprocessen inte ska upplevas som ytterligare en kränkning är det viktigt att poliser och andra som träffar brottsoffret bemöter denna med respekt. Det är angeläget att brottsoffret får information om rättsprocessen så att hon eller han kan få förståelse för och förbereda sig inför förundersökning och rättegång.

Ansvar att informera

Polisen har en långtgående skyldighet att informera brottsoffret. Detta ansvar regleras i 13 a–f och14 §§ i förundersökningskungörelsen (1947:948).

När ett brott polisanmäls ska polisen så snart som möjligt informera om brottsoffrets rättigheter, exempelvis rätten till målsägandebiträde och stödperson. Men även möjligheterna att begära skadestånd och få ersättning enligt brottsskadelagen. Det gäller även möjligheten att ansöka om rättshjälp och kontaktförbud.

Brottsoffret ska dessutom få information om när en anhållen släpps på fri fot eller avviker från häktet, samt om brottsutredningen läggs ner eller om det inte finns skäl att inleda en förundersökning.

Skydd för brottsoffer och vittnen

Polisen ansvarar för att skydda hotade personer och kan bistå med olika former av åtgärder för personer med skyddsbehov. Många polismyndigheter har brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer.

Granskning av polis och åklagares arbete 

Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har granskat hur polis och åklagare handlägger sexualbrott mot vuxna och våld i nära relationer. Granskningen har gjorts för att se om handläggningen motsvarar kraven och för att upptäcka eventuella systematiska brister i arbetet. För att se om det finns skillnader i handläggningen av ärenden i olika delar av landet ingår ärenden från sex olika polisområden och åklagarkammare. 

Granskningen omfattar runt 600 anmälda brott. 214 av dem handlar om misstankar om sexualbrott. Av dessa ledde endast 11,6 procent till åtal. I lite mer än hälften av fallen ledde åtalen till fällande dom.

Av de 398 fall av våld i nära relationer som granskats gick 21 procent till åtal. Av dessa ledde 83 procent till fällande dom.

I rapporten skriver författarna att de granskade brottsutredningarna inte håller en jämn kvalitet. Vissa områden har ärenden med en handläggningstid på över ett år. 

Majoriteten av ärendena i granskningen har lagts ned och inte gått vidare till åtal. En femtedel av ärendena i båda brottskategorierna har lagts ner med motiveringen att något brott antagligen inte har begåtts. 

När det gäller sexualbrotten bedömer författarna att den motiveringen varit korrekt i 87 procent av ärendena. 

För ärendena om våld i nära relationer bedömer författarna att förundersökningen i flera fall lagts ner för tidigt, till exempel för att rättsintyg inte har inhämtats eller att man inte gått vidare med andra möjliga utredningsåtgärder. Om målsäganden inte velat medverka har det relativt ofta lett till att förundersökningen lagts ned. Författarna skriver att det i en del av fallen ändå borde ha funnits möjlighet att fortsätta utredningen.   

Hos vissa åklagarkammare har samtliga åtal lett till fällande dom. Det är ett tecken på att bevisvärderingen är väldigt försiktig och att det endast är de ärenden som har mycket stark bevisföring som går till åtal. Men det är för få åtal med i granskningen för att dra några säkra slutsatser, skriver rapportförfattarna. 

"Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna – En gemensam granskning av polisens och åklagarens handläggning" (2019)

Relaterade ämnesguider

Rättsväsendets ansvar
Mänskliga rättigheter
Spårsäkring vid sexuella övergrepp
Vad säger lagen?
Hälso- och sjukvårdens ansvar
Kommunernas kvinnofridsarbete

Fakta

Polisen har omfattande skyldigheter gentemot personer som utsatts för brott. Dels ska polisen bistå brottsoffret och utreda brottet, dels ska de förebygga och förhindra framtida brott.

Personuppklaring innebär att en person har bundits till brottet och att åtal har väckts, ett strafföreläggande utfärdats eller åtalsunderlåtelse meddelats.

Länk

Mer information om polisens arbete både vad gäller brottsbekämpning och skydd och stöd till brottsoffer finns på Polisens webbplats.