Hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer

Även hbtqi-personer utsätts för våld i nära relationer. På grund av risken för diskriminering och stigmatisering kan en våldsutsatt hbtqi-person befinna sig i en situation som innebär en särskild sårbarhet. 

Hbtqi är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner. Det är ett brett begrepp som omfattar såväl sexuella läggningar som könsidentiteter och relationer/sexuell praktik. Benämningen hbtqi-relation kan användas för att beskriva flera olika konstellationer där minst en av parterna definierar sig som hbtqi-person.

Våldets karaktär

Hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer är ett problem som uppmärksammas allt mer inom forskning och praktisk verksamhet. Våldets karaktär är ofta desamma som våld i nära relationer i stort och kan till exempel handla om att förövaren vill upprätthålla makt och kontroll över den som utsätts, att den utsatta partnern isoleras och att våldet gradvis normaliseras inom relationen. 

När våld utövas i en nära relation mot en hbtqi-person kan förövaren fokusera våldsutövandet på partnerns identitet som hbtqi. Förövaren kan isolera och bryta ner partnern genom att till exempel hota om att ”avslöja” sin partners identitet som hbtqi-person om hen inte lever öppet. Förövaren kan spela på rädslan för att utsättas för fientlighet på grund av hbtqi-identiteten, eller avsiktligen använda fel pronomen om sin partner. 

Att tillhöra en minoritetsgrupp i samhället kan ge upphov till en generell livsstress – minoritetsstress – som får negativa effekter på både den fysiska och psykiska hälsan. Hbtqi-personer får ofta förhålla sig till risken för att utsättas för fördomsfulla beteenden, fientlighet och oförståelse. Detta kan försvåra för en hbtqi-person att ta steget till att söka stöd. Personen kan också internalisera samhällets, omgivningens eller förövarens negativa attityder mot hbtqi-personer, det vill säga införliva dessa attityder i den egna självbilden. 

Publikation: "Kunskap och erfarenheter av arbete med våldsutsatta hbtq-personer. Ett kunskapsstöd från RFSL Stödmottagning" (RFSL 2018) fulltext i kunskapsbankens databas

Våldets omfång

Forskning visar att erfarenheter av att utsättas för våld är vanligt förekommande bland hbtqi-personer, inklusive våld från en partner och sexuellt våld. 

I studier om partnervåld och sexuellt våld mot hbtqi-personer är ett av de mest återkommande resultaten att bisexuella kvinnor rapporterar den högsta utsattheten för våld. I de fall då studierna frågat om könet på förövaren har de bisexuella kvinnorna ofta svarat att förövaren varit en man. 

Men det rapporteras också höga siffror för våldsutsatthet bland homosexuella kvinnor liksom bi- och homosexuella män.  

Publikation: "Våld mot hbtq-personer – en kunskaps- och forskningsöversikt" Nationellt centrum för kvinnofrid 2018, fulltext i kunskapsbankens databas

I en studie från RFSL 2005 uppgav cirka 25 procent av de personer som besvarade en enkät att de varit utsatta för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld i en nuvarande eller tidigare relation. Den vanligaste förövaren var en man. 

Publikation: "Våldsamt lika och olika: om våld i samkönade parrelationer" (Centrum för genusstudier 2005), länk till kunskapsbankens databas

I en rapport från Folkhälsomyndigheten 2014 var män oavsett sexuell läggning ungefär lika utsatta för våld i hemmet. Homo- och bisexuella kvinnor hade en högre grad av utsatthet i jämförelse med heterosexuella kvinnor. 

Publikation: "Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer" (Folkhälsomyndigheten 2014), fulltext i kunskapsbankens databas

En annan rapport från Folkhälsomyndigheten 2015 handlar om hälsan bland transpersoner. Av de som besvarat en enkät hade 7 procent varit utsatta för våld det senaste året. Av dessa hade 17 procent utsatts av sin partner. 30 procent uppgav att de någon gång blivit tvingade till sex mot vilja, i en tredjedel av fallen var förövaren en fast eller tillfällig partner. Studien tar inte upp huruvida relationen varit samkönad eller olikkönad. 

Publikation: "Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige" (Folkhälsomyndigheten 2015), fulltext i kunskapsbankens databas

Kunskapen om omfattningen av partnervåld mot transpersoner i Sverige är begränsad. I omfångsundersökningar om hbtqi-personers erfarenheter av våld i nära relationer är transpersoner ofta en mycket liten andel av de svarande, vilket innebär att det är svårt att generalisera resultaten. 

Kunskapsbrist och stereotypt bemötande

Att leva i ett samhälle där cis- och heteronormer dominerar gör att hbtqi-personer får förhålla sig till risken att utsättas för fördomsfulla beteenden, stigma och diskriminering. Att ständigt ha beredskap för dessa risker kan göra att hbtqi-personer befinner sig i en situation som innebär en särskild sårbarhet.

Stereotypa föreställningar om kön kan påverka bemötandet av våldsutsatta hbtqi-personer när de söker hjälp hos vården eller socialtjänsten. Det kan handla om att man har svårare att tro att män kan vara utsatta för våld i nära relationer och sexuellt våld eftersom de traditionellt ansetts vara fysiskt starka. På samma sätt kan omgivningen ha svårt att se att kvinnor som traditionellt ansetts fysiskt svaga och icke-aggressiva kan utsätta någon annan för grovt fysiskt våld. Det kan även innebära svårigheter för den våldsutsatta att se sig själv som utsatt för våld, eller partnern som förövare, då detta inte stämmer med samhällets bild av offer och förövare.

Ökade kunskaper om hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer, och våldsutövningens specifika uttryck och mekanismer, är viktigt för att våldsutsatta ska tas på allvar och bli bemötta på ett sätt som tar hänsyn till den specifika sårbarheten som hbtqi-person. 

Våldet passar inte in i bilden

I en svensk studie från 2021 intervjuades 25 personer, varav några hade transerfarenhet, som hade varit utsatta för våld i en nära lesbisk eller queer-relation. Studien undersökte hur personerna skapade förståelse av våldet som de varit utsatta för. Studien undersökte också var de våldsutsatta sökte hjälp och hur de upplevde den hjälp de fick.

Att personerna hade svårt att tala om det som de hade varit med om som våld var det mest återkommande temat i intervjuerna. Våldet passade inte in i bilden av livet som hbtqi-person. 

Det var inte bara de utsatta själva som hade svårt att identifiera våldet de varit utsatta för. I mötet med rättsväsendet och hälso- och sjukvården samt hos kuratorer upplevde de intervjuade att de bemöttes på ett sätt som innebar att våldet inte erkändes som våld.  

Intervjupersonerna var i de flesta fall utsatta för psykiskt våld som dessutom pågick under lång tid. 

Avhandling: ”Intimate partner violence and help-seeking in lesbian and queer relationships. Challenging recognition” (Ovesen 2021) fulltext i NCK:s kunskapsbank


Relaterade ämnesguider

Senast uppdaterad: 2024-02-09