Heldag om våld för studenter på läkarprogram

Johanna Simmons är ansvarig för delar av undervisningen om våld i nära relationer på läkarprogrammet vid Linköpings universitet. Själv är hon läkare i geriatrik och forskar om våld mot äldre personer.

Läkarprogrammet i Linköping har länge bedrivit undervisning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det pågår för närvarande ett arbete med att se över undervisningen men hittills har varken upplägget eller mängden undervisningstimmar förändrats påtagligt i och med det nya examensmålet. Däremot anser Johanna Simmons att ämnesområdet tack vare examensmålet har fått en större dignitet hos universitetsledningen och bland studenterna. 

– Det här är inget som går att prioritera bort. Det ska ingå. Vilket är viktigt när det är stor konkurrens om föreläsningsdagarna och alla lärare tycker att just deras ämne får för lite tid. Själv hade jag lätt kunnat göra en hel kurs om ämnet våld i nära relationer, säger hon.

Heldag om våld på termin tio

Huvudmomentet ligger på termin 10 och består av en heldag med undervisning om våld i nära relationer. Dagen startar med en basföreläsning och introduktion till ämnet och följs av föreläsningar samt gruppdiskussioner om våld mot barn, om hedersrelaterat våld och förtryck, om våld och missbruk samt om sexuellt våld och posttraumatisk stress. Medverkar gör också en kvinna som själv tidigare har varit utsatt för våld, och som berättar om sina egna erfarenheter av bemötandet i sjukvården. Ett givande inslag, berättar Johanna Simmons.

– Egen erfarenhet ger andra dimensioner. Naturligtvis är det viktigt att vara försiktig och noggrann i valet av person, så att inte personen själv far illa av att berätta om sina upplevelser. Under förutsättning att man hittar en sådan person, är det här något jag rekommenderar.

Olika perspektiv och aspekter av våld

Upplägget under temadagen har varierat något år från år, men själva grundupplägget har varit detsamma. Ambitionen är att studenterna ska komma i kontakt med flera olika perspektiv och aspekter på ämnet.  

Att samla undervisningen på en och samma dag har för- och nackdelar. Fördelen är koncentrationen och intensiteten som uppstår. Det brukar bli en del bra och intressanta diskussioner, säger Johanna Simmons. Främsta nackdelen handlar om samma sak: att undervisningen sker under en enda dag.

– Det blir en intensiv dag på ett ganska tungt ämne. Vi håller just nu på att se över undervisningen och tanken är att ämnet framöver kommer komma in under fler terminer och bli mer integrerat i olika delar av undervisningen. Det gör att studenterna blir kontinuerligt påminda. Den grundläggande föreläsningen om vad våld är och sjukvårdens ansvar kommer då också komma in tidigare under utbildningen.

Typfall diskuteras i grupp under termin elva

Utöver temadagen kommer studenterna i kontakt med ämnet under ytterligare några tillfällen. Under termin 4 och 9 ligger en strimma i samtalskonst, med samtalsmetodik och patientkommunikation på schemat. I ett par av fallen som används då får studenterna öva på att möta en våldsutsatt patient. På termin 11 återkommer ämnet under den kliniska placeringen i geriatrik då olika typfall diskuteras i grupp. Ett av dem handlar om våld mot en äldre person.

– Sammantaget får studenterna teori, praktiska övningar och gruppdiskussioner, vilket jag ser som själva kärnmomenten. När vi nu åter arbetar igenom de olika utbildningsmomenten kommer samma grundmoment att finnas kvar, men mer återkommande under utbildningen.

Öva att ställa frågor på ett realistiskt sätt

Hon hade också gärna sett mer av praktiska övningar och berättar om ett forskningsprojekt hon ansvarar för där yrkesverksam vårdpersonal får utbildningen om våld mot äldre personer.

– I det projektet är arbete med dramapedagoger i så kallad forumteater en kärnkomponent. Det är uppenbart hur viktigt det är att på ett realistiskt sätt öva det man sedan förväntas göra, att ställa frågor om våld och hantera svaret.

Det kan av olika skäl vara svårt att få till liknande praktiska övningar på grundutbildningen, bland annat för att studenterna under andra halvan av utbildningen är utspridda i olika städer. Däremot tycker hon att lärarna blir bättre och bättre på att vara konkreta i själva undervisningen.

– Jag själv och många av de andra som undervisar är själva kliniskt aktiva och försöker ge konkreta råd baserat på både teori och klinisk erfarenhet. Det är uppskattat av studenterna.