Att ställa frågor på rutin
Socialstyrelsen rekommenderar att personal inom hälso- och sjukvården ställer frågor om våld på rutin till alla kvinnor som uppsöker mödrahälsovård och psykiatrisk vård. Socialstyrelsen rekommenderar också att frågan om våld i nära relationer tas upp i alla ärenden inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Inom övriga verksamheter ska frågor om våld ställas vid misstanke om våld.
I handboken "Våld. Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer" redogör Socialstyrelsen för sina argument för rekommendationen att ställa frågor om våld på rutin inom några verksamheter i vården. Ett skäl till rutinfrågor inom mödrahälsovården är att forskning har visat att frågorna markant ökar upptäckten av våld. Mödrahälsovården lyfts fram som en lämplig verksamhet eftersom de gravida kvinnorna befinner sig i en viktig fas i livet. Att de blivande mammorna har möjlighet till kontinuerlig kontakt med personalen och att samtala i en trygg miljö är också ett skäl till rekommendationen. Även WHO anger mödrahälsovården som en verksamhet där rutinfrågor om våld kan ställas.
Frågor på rutin till kvinnor i psykiatrisk vård
Att Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården bör fråga alla kvinnor som uppsöker psykiatrisk vård om erfarenhet av våld beror på att våldsutsatta kvinnor är överrepresenterade inom den vården. Våld i nära relation kan även leda till allvarlig psykisk ohälsa. WHO har framhållit att rutinfrågor om våld kan vara en del av god klinisk praxis, särskilt eftersom detta kan påverka behandling och vård av den våldsutsatta.
Socialstyrelsen rekommenderar även att hälso- och sjukvården bör ta upp frågan om våld i alla ärenden inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Forskning visar att psykisk ohälsa är vanlig hos barn som lever med våld i familjen. Att ta upp frågan om våld i alla ärenden inom BUP kan innebära att upptäckten av barn som bevittnat våld ökar och, liksom inom vuxenpsykiatrin, utgöra en del av god klinisk praxis.
Frågor på rutin som en del i anamnesen
I ett regeringsuppdrag har NCK utrett förutsättningarna för att rutinmässigt fråga kvinnor om våld som en del i anamnesen för att så tidigt som möjligt identifiera våldsutsatthet och kunna erbjuda adekvat rådgivning. I rapporten "Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen" samlade NCK experter från ett antal olika delar av hälso- och sjukvården, bland annat primärvård, akutvård, äldrevård, kvinnohälsovård och psykiatri. Samtliga experter var överens om att det finns ett starkt stöd för att frågor om våld ska ställas rutinmässigt till alla kvinnor som söker vård. Skälet är att det finns ett vetenskapligt stöd för att ett liv under förtryck där våld eller hot om våld förekommer påverkar hälsan negativt. Därför måste våld som orsak till sjukdom och ohälsa undersökas för att man i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen ska kunna erbjuda god vård, skrev författarna.
Dödsfallsutredning påpekar att våld inte upptäcks
Enligt lagen ska Socialstyrelsen utreda fall då ett barn avlidit till följd av brott eller en vuxen avlidit till följd av brott av en närstående eller tidigare närstående person. Den senaste dödsfallsutredningen från 2022 undersökte fall som rör 26 barn samt 57 vuxna som dödats eller utsatts för försök till dödligt våld. Av de 57 vuxna brottsoffren hade tio brottsoffer utsatts för försök till dödligt våld.
En majoritet av de vuxna brottsoffren var kvinnor, 43 stycken. Av de 55 gärningspersonerna var 44 män. I de flesta fall handlar det om kvinnor som utsatts för brott av en manlig partner eller tidigare partner. Brottsoffren hade också ofta varit utsatta för våld tidigare, 67 procent hade utsatts för våld av gärningspersonen före det aktuella brottet. Det var vanligast med tidigare våld i de fall där en kvinna utsatts av en manlig partner.
Utredningen identifierade en rad brister i samhällets skyddsnät. Flera av dem har redan lyfts i tidigare rapporter. Det handlar exempelvis om att frågor om våld inte ställs inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att upptäcka personer som utsätts för våld, inte heller ställs frågor för att upptäcka våldsutövare. Det handlar också om brister i samverkan mellan myndigheter och om sällan gjorda riskbedömningar inom socialtjänsten och av polisen.
29 procent av verksamheterna ställer frågor på rutin
Socialstyrelsen har också kartlagt hur vanligt det är att verksamheter inom hälso- och sjukvården och tandvården ställer frågor om våld på rutin till alla patienter. Enligt kartläggningen frågar majoriteten, 60 procent, av verksamheterna inom hälso- och sjukvården och tandvården som deltog i undersökningen patienter om våldsutsatthet på indikation. En av tre, 29 procent, ställer frågor på rutin till alla patienter. Minst vanliga är rutinmässiga frågor inom tandvården där endast tre procent uppger att frågor om våldsutsatthet ställs rutinmässigt.
I rapporten "Frågor om våld. En kartläggning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar om våldsutsatthet och våldsutövande samt användning av bedömningsmetoder" konstaterade författarna att arbetet med att tillfråga vuxna om våldsutsatthet och våldsutövande behöver vidareutvecklas inom hälso- och sjukvården.