Att möta kvinnor och flickor som könsstympats

I mötet med patienter med bakgrund i länder där kvinnlig omskärelse / könsstympning praktiseras kan det vara viktigt att som yrkesverksam påminna sig om att först och främst lyssna på varför patienten söker vård.

Forskning visar att yrkesverksamma tenderar att ta fasta på omskärelsen om det kommer fram att patienten är omskuren / könsstympad. Orsakerna till att kvinnan söker vård kan då hamna i skymundan.   

NCK:s rapport "Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskapsöversikt" (2011) tar upp bemötandet av könsstympade kvinnor. Författaren skriver att "För dem som kommer i kontakt med omskurna kvinnor i sitt yrke måste fasen av upprörda känslor hanteras, annars omöjliggörs ett verkligt möte. Det är betydelsefullt att se sakligt på personen och ingreppet."

Rapporten "Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskapsöversikt" (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2011, pdf)

Enligt Socialstyrelsen visar forskning om könsstympningsrelaterad sjukvård att vårdpersonal i en västerländsk kontext ofta känner sig oförberedda på att hantera kvinnor som har varit utsatta för könsstympning. I rapporten "Inventering av vård för kvinnor och flickor som har varit utsatta för könsstympning" (2020) skriver Socialstyrelsen om forskning där vårdpersonal uppgav att de till stor del saknade kunskap och trygghet i arbetet med kvinnor som har varit utsatta för könsstympning.

Fysiska besvär

Många, men inte alla, kvinnor som könsstympas får problem efter ingreppet. Fysiska besvär som kan förekomma är bland annat urinvägsinfektioner, vaginala infektioner och obstetriska komplikationer. Smärta vid samlag och menstruationsbesvär förekommer också. Vid mötet med kvinnor som har besvär och kommer från delar av världen där könsstympning praktiseras är det viktigt att hälso- och sjukvården ställer adekvata frågor och utreder hur det förhåller sig.

De flesta regioner har riktlinjer eller andra styrdokument för vården av kvinnor och flickor som har varit utsatta för könsstympning. Det framgår av Socialstyrelsens inventering av vården. I till exempel Region Jämtland Härjedalen och Region Sörmland finns regionövergripande vårdprogram som rör könsstympning. 

Region Jämtland Härjedalens vårdprogram "Könsstympning" (pdf, senast uppdaterat 2021)

Region Sörmlands "Vårdprogram avseende kvinnlig könsstympning" (pdf, 2020)

Förbjudet i Sverige 

Det är viktigt att påpeka att alla former av kvinnlig könsstympning är förbjudna i Sverige. Om man är bosatt här är det även olagligt att utföra ingreppet utomlands. Vid misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa är vårdpersonalen skyldig att göra en anmälan till socialtjänsten. Det kan till exempel handla om att en flicka under 18 år riskerar att bli eller har blivit utsatt för könsstympning efter att hon fått anknytning till Sverige. I de här fallen finns det även en möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonal att bryta sekretessen och göra en anmälan till polisen.

Könsstympning fördöms internationellt och FN ser det som en allvarlig kränkning och ett grovt brott mot flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Ingreppet är en tusenårig tradition som finns i flera länder i Afrika (till exempel Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia), och i några länder i Mellanöstern och Asien.

Socialstyrelsen uppskattar att cirka 38 000 flickor och kvinnor som bor i Sverige kan ha blivit utsatta för någon form av könsstympning innan de kom hit. 

WHO definierar kvinnlig könsstympning: ”Kvinnlig könsstympning omfattar alla kirurgiska ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke medicinska skäl”. 


Tänk på att...

  • Ordet könsstympad bör användas med viss försiktighet i mötet med patienten. I direkta samtal med patienter kan det vara bättre att tala om omskärelse.

Senast uppdaterad: 2022-05-31