Rutiner och vårdprogram ger stöd
Rutiner och vårdprogram för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor är ett stöd i det praktiska arbetet. Tydliga rutiner har bland annat visat sig vara viktigt för att personal ska ställa frågor om våld till patienterna.
I dag har alla regioner någon form av vårdprogram för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor. Det finns ofta även lokala rutiner ute i de olika verksamheterna. Rutiner underlättar för personalen och säkerställer att patienten får ett adekvat omhändertagande.
En viktig rutin är att ställa frågor om våld. En annan att anmäla till socialtjänsten om ett barn misstänks fara illa.
Anmäla misstanke om barn som far illa
All personal inom hälso- och sjukvården och tandvården är enligt lag skyldiga att anmäla till socialnämnden om man får kännedom om eller misstänker att ett barn under 18 år far illa.
Läs mer om att anmäla
Läs en expertintervju
Hon frågar alla patienter om våld
LÄRANDE EXEMPEL. På tandvårdskliniken Liljeforstorg i Uppsala ställer personalen frågor om utsatthet för våld till alla patienter. Där pågår ett pilotprojekt för att fler patienter ska få frågor och med hjälp av ett skyddat sökord dokumenteras våldsutsattheten i journalen.
– När vi har sökordet finns det en möjlighet att dokumentera om vi skulle upptäcka att det förekommit våld, säger Isabel Brundin.
Läs hela reportaget
Frågor om våld i ambulansen
LÄRANDE EXEMPEL. Ambulanspersonalen har goda möjligheter att ställa frågor om våldsutsatthet till sina patienter. De kommer dessutom ofta ända in i hemmiljön och kan uppmärksamma om det finns barn som far illa. Det menar Lena Kastbom, ambulanssjuksköterska i Sundsvall.
Läs hela reportaget
Socialstyrelsen om rutiner
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer slår bland annat fast vilket ansvar vårdgivaren har för att det finns rutiner inom området:
"Varje vårdgivare ska fastställa de rutiner som behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld."
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4)
Ändringsföreskrift:
HSLF-FS 2017:8